Det åligger dig att känna till vilka stämplar som krävs för dokumenten. Vi kan ge vägledning om de vanligaste typerna av stämplar, men det är ditt ansvar att fastställa vad som behövs för det specifika dokumentet eller användningsområdet.

Ett intygande görs av en Notarius publicus och avser själva handlingen eller underskriften. Notarius publicus kan exempelvis intyga att en person har undertecknat en handling, att en namnteckning är äkta eller att en kopia överensstämmer med originalet. Intygandet innebär alltså att vissa faktiska omständigheter kring dokumentet eller underskriften bekräftas.

En apostille är däremot ett särskilt certifikat enligt Haagkonventionen om avskaffande av kravet på legalisering av utländska allmänna handlingar från 1961. Apostillen intygar att underskriften på en handling är äkta, i vilken egenskap personen har undertecknat handlingen samt att eventuellt sigill eller stämpel är äkta. Den kan sättas på handlingar som har undertecknats av en offentlig funktionär, exempelvis en notarius publicus, domstolstjänsteman eller annan myndighetsföreträdare.

Skillnaden är således att intygandet gäller handlingen eller underskriften i sig, medan apostillen bekräftar att den offentliga funktionärens underskrift och behörighet är äkta, så att handlingen kan godtas i andra stater som är anslutna till Haagkonventionen. Ofta sker därför först ett intygande av notarius publicus och därefter förses handlingen med apostille när den ska användas utomlands.

Observera att minsta debitering vid bokat möte är 400 kr. Detta gäller även om det vid mötet inte är klart vilka stämplar som behövs eller om inga stämplar används, eftersom tiden och förberedelsen för mötet ändå reserveras för dig.